Veckan började med en artonåring som satte sig ner i timmar med en främling innan han lyfte kameran, och den slutade med en gatufotograf som tar tusen bilder om dagen och inte förväntar sig att någon av dem ska bli bra. Däremellan fanns en reporter som håller blixten, ett gymnasieschema fullt av ackrediteringar, en biolog med kameran bredvid sig och kamerafällor som arbetar medan deras ägare sover. Sex fotografer, sex sätt att göra det på. Men listan tog inte slut där.
Veckan som gick
William Molander öppnade veckan. I Words of Wisdom har han porträtterat åtta äldre människor i svartvitt, intervjuat dem i timmar och låtit dem skriva sina egna ord för hand under bilden. Projektet började i ett klassrum på en flyktingförläggning i Vänersborg och har sedan hängt på UNESCO:s högkvarter i Paris.
Lisa Hallgren frilansar som bildjournalist för bland andra SvD och Expressen, och ber reportern hålla blixten för att stämningen i rummet ska lätta. Hennes reportage om syriska flyktingar på väg hem blev finalist till Refugee Awareness Award, men den bild hon helst visar är en kvinna med en spade på Färöarna, tagen som examensarbete.
Philip Kangas går andra året på gymnasiet och fotograferar kungahuset, hockey och blåljus vid sidan av skolan. En bild från branden på Konstakademien, levererad till Aftonbladet inom några minuter, gjorde honom till Youth Photographer of the Year i Sony World Photography Awards.
Julia Westergren föder upp kärrsnäppor på Öland och fotograferar när arbetet tillåter. Hon har lärt sig att stanna kvar vid motivet, titta på bilden och fråga sig om den säger det hon vill, i stället för att ta den och gå vidare.
Denat Lahi bygger och programmerar egna kamerafällor för lodjur och mård i Skåne. Bilden är bestämd innan djuret kommer. Strax efter att porträttet skrivits kom bilderna han arbetat mot i ett år, två lodjursungar som lekte framför kameran i nästan tjugo minuter.
Joakim Möller avslutade veckan. Han redigerar allt i mobilen och sa hösten 2025 att han kanske skulle ställa ut om tjugo år. Ett drygt halvår senare hängde han på Fotografiska, och från debutboken höll han tillbaka sin mest populära bild för att den var för bra.
Fler att följa
Ingen av dem nedan har fått något eget porträtt den här gången, men alla är värda att följa redan nu. Det här är bara några namn bland många, så tipsa gärna om fler i kommentarerna.
Hilma Hedin @hilmahedin
Hilma Hedin står tillsammans med Isak Uitto bakom 30 fotogram, som vann Artist Book-priset 2026.
Clio Pavlidis Andersson @p.avlidis
Clio Pavlidis Andersson utgick från HDK-Valand och arbetar analogt med familj och nära relationer som ämne. Hon kopierar själv i mörkrummet och gör egna ramar och böcker, så att bilden och föremålet hör ihop.
Linnéa Tammerås @linnelainen
Linnéa Tammerås arbetar dokumentärt och har haft ett residens vid fotocentret på Västerbottens museum. Hon var nominerad till Årets Rookie i Årets bild, och hennes bilder har publicerats i bland annat ETC och Borås Tidning.
Elis Lindsten @elislindsten
Elis Lindsten var en av fotograferna i Fotografiskas Water & Light, utomhusinstallationen vid Slussen i somras.
Alva Le Febvre @alvalefoto
Alva Le Febvre arbetar experimentellt, ofta i mörkrummet, där bilden lika gärna kan bli ett objekt som en kopia på väggen. Hon har bland annat ställt ut Do Not Touch på Hall Gallery och haft ett mörkrumsresidens hos Bildband.
Emil Gustavsson @gustavssons_foto
Emil Gustavsson är naturfotograf och fotograferar framför allt vilda djur. I flödet återkommer räven, grävlingen och ormvråken.
Johan Carlberg @johancarlbergphoto
Johan Carlberg är bildjournalist och utsågs till Årets Rookie i Årets bild 2025, två år efter Lisa Hallgren. I flödet blandas bildjournalistik med egna bilder.
Var de syns
Den som vill hitta fler behöver inte leta länge, men man behöver veta var. Två av fotograferna på den här sidan har blivit Årets Rookie i Årets bild, och en tredje var nominerad. Sveriges Unga Naturfotografer, nätverket Denat Lahi startade, har i dag nästan hundra medlemmar mellan 10 och 25 år, och det var genom det Julia Westergren var med och hängde PLANKET i Stockholm i augusti. William Molander kom in i fotografin via Varbergs Fotoklubb och har tävlat i Riksfotoutställningen. Stockholms läns museum har en egen fototävling för 16 till 25-åringar, och i Fotografiskas Emerging Artists-program ställde Joakim Möller ut i somras.
Det mesta av det är öppet för den som vill följa med.
Varför en vecka med unga fotografer
Den här veckan fanns inte med i planen. När jag började med fotografering.nu var tanken hundra nedslag i fotografins historia och hundra porträtt av svenska fotografer, och listan över fotografer blev, inte så konstigt, en lista över människor som har hållit på länge. Det är där böckerna, utställningarna och priserna finns. Det är också där källorna finns, och för en som skriver om fotografins historia är det bekvämt.
Sedan träffade jag William Molander på PLANKET i Stockholm i augusti. Vi pratade en stund mitt bland allt folk, och några dagar senare låg ett mejl i inkorgen där han undrade om jag ville intervjua honom någon gång. Det var där tanken kom. Om fotografin fyller 200 år borde det väl också synas vem som tar över.
Att skriva om unga fotografer är ett annat arbete än att skriva om Strömholm eller Engström. Det finns nästan inget skrivet att utgå ifrån, så allt bygger på vad de själva berättar. Jag har frågat hur en vanlig vecka ser ut, vad som ligger i väskan och vilken bild de helst vill att folk ser först. Svaren har varit generösare än jag hade räknat med, och ärligare. Lisa berättade att den mesta tiden går åt till att fakturera och bokföra. Denat berättade att han kan gå i veckor utan att röra en kamera. Joakim sa att han aldrig förväntar sig att ta en bra bild.
Det som slår mig när jag läser porträtten i en följd är hur lite de liknar varandra. Det finns ingen typisk ung fotograf, det finns sex personer som har hittat var sitt sätt att göra det på. En har byggt sin egen teknik, en annan låter kameran komma i andra hand efter biologin. Om det finns något gemensamt är det att ingen av dem har väntat på lov.
Jag är 55 och ordförande i Lekebergs Fotoförening, och i föreningsvärlden pratar vi ofta om hur vi ska få in yngre. Den här veckan har gett mig ett annat sätt att se på det. De yngre finns redan, de är bara inte alltid där vi letar. De sitter i nätverk de har startat själva, på redaktioner, i fält och på Instagram, och några av dem har hittat till klubbarna på egen hand.
Jag har också lärt mig saker som jag tänker ta med mig ut, som att stanna kvar vid motivet en stund till och att det faktiskt går att be någon hålla blixten. Det är ingen dålig utdelning av en vecka som började med ett mejl.
Fotografin har fyllt 200 år. De som syns på den här sidan kommer att vara med och bestämma hur den ser ut när den fyller 250.
Lämna ett svar