Albert Wiking

Två vänner, en enkel kamera och en hotmailadress. Mer än så fanns egentligen inte bakom We Have a Dream, ett av de mest ambitiösa svenska porträttprojekten på 2000-talet. Att Albert Wiking och Oscar Edlund med den utrustningen ändå förmådde Nelson Mandela, Malala Yousafzai och Dalai lama att ställa upp säger något om uthållighet, men också om hur Wiking ser på sitt eget yrke. För honom är fotografen inte den som får plåta de berömda. Han är en av två människor i rummet, och rösterna väger lika tungt oavsett vem som sitter framför linsen.

De första bilderna

Wiking föddes 1956 och växte upp dels i Venezuela, dels i Lund. Hemma prenumererade föräldrarna på LIFE Magazine, vilket var ovanligt i ett svenskt hem på den tiden. Bildreportagen därifrån, om månlandningen och om miljökatastrofer långt borta, blev hans tidiga skola i hur en bild kan berätta om världen.

Själva fotograferandet började under lumpen. På logementet såg han hur de inkallade hade det, med hemlängtan och konflikter sida vid sida, och han bestämde sig för att dokumentera stämningen i rummet. Det var där han förstod att fotografi kunde vara något annat än vackra solnedgångar.

Lundaliv och Eldvatten

Senare gjorde han tidningen Lundaliv, med LIFE och Andy Warhols Interview som förebilder. Idén var att porträttera kända lundaprofiler som folk ändå inte visste så mycket om, och att låta starka bilder leda läsaren in i texten. Tidningen blev mycket uppskattad och var i sitt slag ovanlig i Sverige.

Genombrottet för en bredare publik kom med Eldvatten 1998. Där berättade 86 kända och okända människor om sin relation till alkohol, från författaren Lars Norén och musikern Peps Persson till uteliggare och före detta stadsbud. Boken och utställningen visades först på Lunds konsthall, där den drog rekordpublik, och turnerade sedan i flera år. Över en miljon besökare såg den, och den grafiska formen, som Magnus Bergström stod för, belönades med HDK:s bokpris samma år. Tillsammans med Oscar Edlund följde Wiking upp med Rött – Mellan Kärlek och Revolution 2001.

We Have a Dream

We Have a Dream är hans mest kända arbete. Mellan 2002 och 2016 reste Wiking och Edlund världen runt och samlade porträtt och berättelser från drygt hundra personer. Här fanns Nobelpristagare, statschefer och artister, men också okända ungdomar som ville förändra något i sin egen vardag. Det enda de hade gemensamt var att de en gång lämnat tryggheten och vågat stå upp för det de trodde på.

Projektet drevs utan organisation i ryggen, och just det tror Wiking var en styrka. Flera av de medverkande lockades av att det varken fanns ett land eller en stiftelse bakom frågan. Att nå fram tog tid. För Malala Yousafzai, Ai Weiwei, Dalai lama och Jane Goodall dröjde det mellan fyra och sju år innan ett möte blev av. En av de första att fotograferas var utrikesminister Anna Lindh. Porträttet togs i Lund, och intervjun skulle göras vid ett senare tillfälle. Kort därefter mördades hon. Hennes bild finns kvar i utställningen.

Tempot vid mötena var ofta hårt. När han skulle fotografera Dalai lama hann han med två eller tre exponeringar innan livvakterna förde bort honom, och uppgiften var att ändå få fram något eget. Wiking har beskrivit att hans styrka i de stunderna är att han inte blir starstruck utan möter alla på samma sätt, som en människa framför en annan.

Mycket gjordes med små medel. Det fanns ingen studio och ingen påkostad utrustning, utan ofta en hotellfoajé och några minuter. Själv värjer han sig lite för ordet porträttfotograf. Bilderna, har han sagt, är mest ett bete på kroken för att locka fram berättelserna.

Boken kom ut på Bokförlaget Max Ström hösten 2016, med intervjuer av Oscar Edlund och texter av journalisten Daniel Rydén. Året därpå utsågs den till Årets praktverk i tävlingen Publishingpriset. För varje såld bok skänks tio kronor till Läkare utan gränser. Utställningen, med stora porträtt och ett ljudlandskap av Henrik Lörstad, öppnade på Fotografiska i Stockholm och har sedan visats o besökts av åtskilliga hundratusentals besökare runt om i Sverige och i Norden.

Varför jag har med Albert på listan

Det var på Fotografiska jag upptäckte Wiking. We Have a Dream blev min ingång, och Eldvatten har jag fortfarande kvar att köpa och läsa. Bilden som fastnade var porträttet av Dalai lama, för både personen och det han representerar. Malala kom som tät tvåa, den där urkraften som lyckligtvis verkar ostoppbar.

Det jag bär med mig är närheten i bilderna. Samtidigt är porträtt en av mina egna fasor, en situation som gör mig obekväm. Kanske är det just därför Wiking betyder något för mig. Det han gör är precis det jag själv borde öva på för att bli bredare och lära mig mer.