Det är knappt möjligt att se vad det föreställer. En ljus fläck som kanske är en gårdsplan. Mörkare partier som möjligen är tak. Konturerna av något som liknar ett hus. Och ändå är det här en av de viktigaste bilderna som någonsin tagits.
Joseph Nicéphore Niépce lade en tennplåt, 16,2 × 20,2 centimeter, bestruken med ljuskänsligt bitumen i en kameraobskura och ställde den mot ett fönster på övervåningen i sitt hem i Saint-Loup-de-Varennes i Bourgogne. Sedan väntade han. Det traditionella antagandet är att exponeringen tog åtta timmar, ett antagande baserat på att solen lyser mot byggnaderna från två håll, som om den hunnit röra sig över himlen. En nutida forskare som rekonstruerade Niépces process med historiskt korrekta material kom fram till att exponeringen troligen krävde flera dagar.
Resultatet var heliografi, att skriva med solen. Bitumenet härdade där ljuset träffade det. Det mjuka sköljdes bort med lavendel- och mineralolja. Kvar blev den bild vi ser.
Exakt när det skedde är inte klarlagt. Det traditionella årtalet var länge 1826, men forskning av Harmant och Marillier placerar exponeringen sommaren 1827, troligen mellan 4 juni och 18 juli. Ironiskt nog anger Harry Ransom Center, som äger plåten, fortfarande ”ca 1826” i sin dokumentation.
Under ett besök i England 1827 visade Niépce bilden för botanikern Francis Bauer. Bauer uppmuntrade honom att presentera sin heliografi för Royal Society. Niépce lämnade in ett bidrag men vägrade röja exakta detaljer. Royal Society avvisade det. Han lämnade plåten hos Bauer och reste hem.
1829 ingick han ett samarbete med Louis Daguerre, men dog av ett slaganfall den 5 juli 1833, finansiellt ruinerad. Kommunen fick betala hans grav. Det är Daguerres namn historien kom att minnas.
Plåten gick i arv efter Bauers död 1840, visades sporadiskt som historisk kuriositet och ställdes ut offentligt sista gången 1905. Sedan föll den i glömska i nära femtio år. Det var inte förrän 1952 som fotografihistorikerna Helmut och Alison Gernsheim spårade upp den. Gernsheim retuscherade kraftigt ett kopiatryck för att bildens konturer skulle framträda, och det var länge den enda version som publicerades. Originalet förvaras idag på Harry Ransom Center vid University of Texas, förslutet i en syrefri miljö under konstant övervakning.
År 2003 listade Life magazine bilden bland sina hundra fotografier som förändrade världen.
Det är ett märkvärdigt objekt. En tennplåt som rymmer hela fotografins historia i embryo. Utan den och utan Niépce ingen daguerreotypi, inga bilder från Krimkriget, ingen Migrant Mother, ingen Earthrise, ingen kamera i fickan.
Allt börjar här, i ett fönster i Bourgogne, en sommar för 200 år sedan.